Livet är för kort ibland, allting är inte en dans på rosor. Man måste vara stark i alla lägen, men ibland är det svårt! Var inne och skrev en rad hos Johan, som är borta. Han har lämnat mycket tomrum efter sig, många frågetecken. Det är jobbigt. Det är mina första ord till honom sen allting hände! Har inte vetat vad jag ska skriva, det finns ju inga ord som kan beskriva smärtan och tomheten. Visst? Därför har jag haft allting i huvudet, men nu vet han om att det är många som saknar honom och som önskar att allting var annorlunda. Alla pratar om att du led, men jag undrar om man kan formulera det så? Det passar inte in, ingenting passar in. Alla vill ha svar och det enklaste är att låta bli att söka svar. Tänker på dig, livet är smärtsamt och orättvist! Vi ses på andra sidan någongång, det lovar jag.


Det finns många tankar kring mycket, men ibland måste låta bli att vara stark och bara känna att allting rasar. Annars kan man inte bygga upp det igen och känna av den styrkan. Så är det!


Jag är glad att livet har sina bra "stunder" oxå, annars hade jag inte varit den jag är idag och jag vet att livet hade sett annorlunda ut.


/ Elin